Läsesalongen

Där böckerna får liv

Månad: juli 2016

Linda Olsson – En syster i mitt hus

image
För några år sedan läste jag Linda Olssons roman Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Den boken är fortfarande en av de bästa böcker jag  någonsin läst. En innerlig och varm bok om vänskap mellan två kvinnor från olika generationer. Jag hade därför en del förväntningar på hennes En syster i mitt hus.

De båda systrarna Maria och Emma har inte setts sedan begravningen av deras mamma för två år sedan. Nu kommer Emma på besök till Maria i hennes hus i
Spanien. Till en början känns deras samvaro ansträngd och obekväm. Maria som lever ensam upplever att Emma stör och inkräktar på hennes liv.

En syster i mitt hus handlar om två systrar som när de träffas för första gången på många år tvingas möta sitt förflutna.

Tyvärr blir jag besviken. Jag får ingen känsla för de båda systrarna, tycker att deras gemensamma historia känns ointressant. Det griper inte tag. Självklart kan Olsson skriva, det vet jag sedan tidigare, men den här storyn går inte att jämföra med hennes Nu vill jag sjunga dig milda sånger. 

Jag lyssnade på En syster i mitt hus som ljudbok och den kvinnan som läste boken lät som om hon var i 50+ åldern. Därför tänkte jag hela tiden på de båda systrarna som 50+ och det vore inte så tokigt för berättelse om de vore i den åldern. Nu var de båda systrarna  40+ och det passade inte tycker jag.

Nä Olsson får göra om, för hon kan hon ju skriva.

Fortsätt läsa

Annika Estassy – Alla dessa hemligheter

imageimage
Jag har läst boken Alla dessa hemligheter av Annika Estassy, eller rättare sagt jag lyssnade den som ljudbok.

Inte en enda tår fäller Louise Sörenstam, född Granström, när hon ser sin makes kista sänkas ner i Roslagens karga jord en oktobermorgon. Egentligen var det tulpanlökar hon hade tänkt få ner i jorden denna dag, men så blev det nu inte. Livet ville annorlunda.

Trettiofem års äktenskap är till ända och Louise vågar äntligen drömma om att börja om på nytt, återuppta sina konststudier och skapa sig ett eget liv. Hon har varit en mycket lojal och trogen hustru som levt för sina döttrar och översett med maken Konrads vidlyftiga leverne. Konrad var tyvärr en man med mycket rymligt samvete och det dröjer inte länge förrän Louise upptäcker att det enda hon ärvt efter sin make är en härva av skulder och ekonomiska oegentligheter.

När lokal- och kvällspressen får nys om Konrads affärer blir Louise dess villebråd och hon försöker komma undan den oönskade uppmärksamheten genom att fly till sin syster Carina i Sydfrankrike. Carina lämnade tidigt barndomens Roslagen för en framgångsrik modellkarriär i Paris och har numera dragit sig tillbaka till i den lilla medelhavsbyn Sainte Marie-sur-Mer. Systrarna Granström har inte hållit kontakten med varandra och deras återförening blir allt annat än hjärtlig. Den påtvingade samvaron gör att hemligheter, minnen och ouppklarade konflikter kommer upp till ytan.

Vistelsen i Sainte-Marie-sur-Mer ger Louise tid att rannsaka sitt liv med Konrad och sin relation till Carina. Varför har Carina alltid varit så avvisande emot henne och varför satte sig Louise inte in i sin makes affärer mer? Louise lär också känna den svenske frilansjournalisten Boy som ger henne all den uppmärksamhet hon längtar efter men aldrig tidigare fått av Konrad. Hon får allt svårare att stå emot Boys närmanden, men vad vill han henne egentligen?

När allt ställs på sin spets för Louise har hon att välja mellan hämnd eller förlåtelse.

Fortsätt läsa

Ditt kreativa sinne

image

Jag har under några dagar funderat på det här med kreativitet. Vad är kreativitet egentligen och hur tar den sig i uttryck?

 ”ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten” Joh 7:38

Jag kan ibland uppleva att det bubblar av energi på insidan. En energi som jag inte riktigt vet var jag ska göra av. Jag vet inte hur jag ska kanalisera denna energi, som jag helt enkelt tror är min kreativitet.  Kreativiteten kan ofta kopplas till vilka gåvor/talanger och intressen man har och kommer till uttryck på så många olika sätt. Den här bloggen är ett exempel på där jag låter min kreativitet komma till uttryck.

Jag har under de senaste dagarna haft olika intressanta samtal om kreativitet och lärt mig en hel del. En man som jag vet har många visa tankar jämförde kreativiteten med tonårstiden. Under tonåren utvecklas vi både till kropp och själ, vi formas till de personer vi blir som vuxna, att vara tonåring är att vara i en kreativ fas. Att vara i en kreativ fas behöver inte alltid vara lätt. Många val ska göras och ständigt maler tanken på vem är jag och vad ska jag göra med mitt liv.

Vuxenfasen med barn, jobb, hus och bil är en mer stabil fas då tiden för att utveckla sin kreativitet får stå åt sidan. Men helt plötsligt när barnen blir äldre och man får mer egen tid börjar den kreativa energin göra sig påmind. För endel blir denna fas något förvirrad, man omprövar sin situation på många olika plan. Trivs jag på jobbet, med maken, med hur jag har det. För endel kan denna fas sluta i att man gör en stor livsförändring.

Det finns även de som när de kommer in i den stabila vuxenfasen aldrig lämnar den utan nöjer sig med sin situation och inte känner behov av att utvecklas, de känner inte av energin/flödet på insidan att vilja utveckla sin själ.

En kvinna som jag pratade med använder sin kreativitet för att utveckla saker inom sitt jobb. Att få möjlighet att vara kreativ komma på lösningar som kan vara till nytta för andra kändes meningsfullt, menade hon. Hon betonade även att för att kunna vara riktigt kreativ är det viktigt att sköta sin hälsa genom sömn, mat och motion.

Jag har funderat på hur jag ska kunna låta min kreativitet nå sin fulla potential och det är inte helt lätt. Kanske att jag ska gå en skrivarkurs, sjunga i kör, starta en Lottakår eller varför inte vandra utanför Arvika. Det finns mycket som jag vill göra och det gäller att våga. Att våga lyssna till sitt kreativa sinne.

Hur låter du din kreativitet få flöda?

 

Rebecka Edgren Aldén – Den åttonde dödssynden

image

Rebecka Edgren Aldén är faktiskt en författare som jag upptäckt via sociala medier, så som jag skrev om i mitt förra blogginlägg. En mycket trevlig bekantskap tycker jag.

Jag har nu läst Den åttonde dödssynden en  spänningsroman med oanade vändningar.

Nora är en lyckad krönikör, författare och föredragshållare, av den där sorten som intalar sina läsare och åhörare att alla kan bli lyckliga och lyckade om de bara tar tag i sitt liv och anstränger sig.

Det gjorde hon nämligen själv för tio år sedan, när hon föll i ett trapphus från sjunde våningen och nästan förlorade livet, ett tillfälle hon fortfarande bara har luddiga minnen av.

En dag flyttar Klara in i huset mitt­emot och ordningen i villakvarteret störs. När Nora i samma veva sätter i gång med att skriva ännu en bästsäljare – om dödssynderna – möts hon av en rad problem. Sakta men säkert börjar hennes förflutna komma i kapp henne. Kanske var det som hände tio år tidigare ingen olycka?

Edgren Aldén skildrar som ingen annan det slaveri av krav på ett perfekt liv som många kvinnor lever under idag. En lyckad karriär, vältränad kropp, snygg man, perfekt hem, välartade barn, intressanta vänner och så vidare. Igenkänningsfaktorn är total. Jag kan peka ut ett antal kvinnor i min omgivning som lägger extremt mycket energi på att leva upp till dessa ideal. Till viss del känner jag även igen mig själv, för vi vill ju alla leva det perfekta livet och ingen kvinna idag undgår dessa krav.

Edgren Aldén hittar också den punkten som inte går att styra till perfektion, barnen.  Huvudpersonen Noras liv är perfekt in i minsta detalj, utom när det gäller barnen. Ett av barnen lever inte upp till den ideala bilden, passar inte in i normen, vilket Nora trots ivriga försök inte kan rå på. Det ligger utanför Noras kontroll.

Författarens skildring av när det börjar spricka i fasaden är träffsäker och befriande. Här ligger bokens styrka.

Samtidigt är boken en spänningsroman som jag sträckläser och intrigen och dess vändningar håller hela vägen. Jag ser gärna att Den åttonde dödssynden blir film.

Temat med dödssynderna känns intressant och funkar i storyn. Det enda jag stör mig en aning på är att Nora tvingats bryta med sin familj/församling. Det framgår inte med vilken församling kanske Pingst, Baptist eller  Equmeniakyrkan ?  Här skulle jag vilja ha lite mer bakgrundsfakta, för enligt min erfarenhet är det extremt ovanligt idag att någon tvingas bryta med sin familj bara för att man lämnar sin friförsamling. Möjligtvis att Nora lämnade Jehovas vittnen eller någon annan mer styrd rörelse. Jag önskar att det frångått mer tydligt vad hon hade med sig i bagaget. Fast detta är bara en liten detalj.

Jag ser gärna att Edgren Aldén fortsätter att skildra samtidens kvinnoideal och att avslöja dess orimlighet, vilket är befriande. Här briljerar hon.

Läs gärna Den åttonde dödssynden nu i sommar.

Det litterära samtalet har flyttat hem

image
Nu är det snart 6 år sedan som jag lämnade bokbranschen och jag kan konstatera att det är mycket som förändrats på de åren. Då för 6 år sedan fanns det några få stora namn som förlagen valde att lyfta fram som exempelvis  Guillou och Läckberg. Jag upplevde att det då fanns en distans mellan författare och läsare, ingen direktkommunikation.

Inte ens med oss som jobbade längst ut på linan, vi som hade makten att sälja den ena eller den andra boken brydde sig författarna om. Ibland när vi hade författarbesök i butiken kom det någon ”kändis” insvepande från Stockholm med hov och allt.  Styrde och ställde om än det en och det andra. Tror ni att vi som bokhandelsmedarbetare var ett dugg sugna på att sälja just den författarens böcker? Nä! Icke!

Den enda författaren som såg oss bokhandelsmedarbetare var Björn Hellberg.

Nu de senaste åren har författarna kommit så mycket närmare sina läsare (och bokhandelsmedarbetare) tack vare olika sociala medier.  Det finns ett samspel mellan författare och läsare som jag tycker känns spännande.

Jag som de senaste åren befunnit mig i en litterär öken har inte haft samma koll på nya författare och böcker som tidigare, då jag jobbade i bokhandeln, men nu har jag fått upp ögonen på en rad begåvade författare via sociala medier.

Det litterära samtalet har flyttat ut från de fina läsesalongerna till var mans vardagsrum.  Lite all makt åt folket. Jag har en känsla att många författare uppskattar denna direktkomunikationen med sina läsare.

Även jag som läsare (och bloggare) tycker att det är jättekul  med denna direktkommunikation exempelvis när jag får respons från en författare på en recension av en bok eller dyl.

Det litterära samtalet har flyttat hem.

Fortsätt läsa

Caroline Eriksson – De försvunna

imageimage

Äntligen är semestern här och jag passade på att ta med mig mina tonåringar till Kreta. 33 grader i skuggan och massor av böcker att läsa under parasollet.

Jag började att läsa en bok av min nya favorit författare Caroline Eriksson. De Försvunna – en psykologisk spänningsroman. Helt ärligt! Eriksson levererar igen. Ingen kan skriva en tät intrig som hon. Boken håller hela vägen till slutet.

En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker.

Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster. Dessutom har en omvälvande händelse i barndomen satt djupa spår i henne. Historien gör sig påmind och frågan är vad som är sanning och vad som är lögn, verklighet och fantasi. Kan sägnerna om sjön Marans onda krafter stämma? Finns det ett samband mellan försvinnandet och det som skedde den kvällen för många år sedan, då Gretas pappa dog? Och vad har egentligen hänt med Alex och Smilla?

Till en början fick jag inte ihop handlingen, allt var lite mystiskt, ja till och med konstigt, men så småningom föll bitarna på plats. Det var ett bra driv i boken och Eriksson beskriver en utsatt människas inre på ett sätt som ingen annan.  De försvunna är inget hastverk utan känns genomarbetad och det uppskattar jag som läsare.

Då jag till viss del vet vad det innebär  att jobba med eftersök av försvunna personer, så vet jag att varje timme efter ett försvinnande är viktig och kan vara avgörande. Därför var det lite märkligt att Greta inte anmälde försvinnandet av Alex och Smila på en gång, men det är inget som förstör handlingen.

De försvunna är helt klart en bok som jag tycker du ska lägga till din att läsa hög i sommar. En av de bästa böckerna jag läst i år.

Inte Rudbergs bästa

image

Jag har läst  STHLMQUEENS -Disa av Denice Rudberg. Detta är första delen i en serie om tre tjejer som lever i sus och dus i Stockholm.  Jag passade på att läsa/lyssna på boken som ljudbok när jag skrapade bort gammal tapet från väggarna i sovrummet. Just nu ser det ut som skrutt, men det blir fint till slut.

Disa börjar snart sitt nya jobb på en reklambyrå. Hon och de två bästa vännerna Simone och Mercedes är Sthlmqueens, ett kompisgäng som hängt ihop i flera år. Väninnorna betyder allt för Disa och livet är för det mesta en fest. Men allt är inte glammigt i hennes liv. Först dyker Theo upp och allt blir bara rörigt. Sedan kommer problemen på löpande band och till slut rämnar fasaden.

Vanligtvis är jag mycket förtjust i Denice Rudbergs böcker och främst hennes elegant crimeserie, men denna bok kunde jag ha lämnat oläst. Jag tyckte att karaktärerna var platta och ointressanta. Relationerna mellan karaktärerna  var ytliga. Jag fick ingen känsla för/ eller tyckte om huvudpersonerna, blev bara irreterad. Kanhända att unga vuxna tilltalas av denna bok, men den var inget för mig.

Läs hellre något annat av Rudberg.

© 2017 Läsesalongen

Tema av Anders NorenUpp ↑