Strax efter nyår fick jag reda på att jag i början av sommaren ska genomföra ett antal konditions- och styrketest via jobbet. Det kanske inte låter så farligt, men för en 44 åring som aldrig (jag menar aldrig) rört på sig är det en ganska läskig utmaning. Jag ska bland annat klara att springa 2 km på 12 minuter, vilket för en normalt tränad person inte är så svårt, men för mig en jätteutmaning.

Sagt och gjort jag gav mig ut i snön för att springa… jag höll på att dö, så jobbigt var det. Kunde inte få nog med luft till min kropp. Efter bara någon minut låg jag på maxpuls jag hyperventilerade och snoret rann. Det var ingen grann syn det kan jag lova.

Du får inte gå ut så hårt, du måste ta det lugnare sa de kunniga till mig. Under vintermånaderna när det fortfarande var snö och is gav jag mig ut några gånger till, fast i lugnare tempo.  Det där magiska känslan att allt ska gå lätt och att man ska orka infann sig aldrig. Jag började på allvar undra varför min kropp inte klarade av  tuffare fysisk aktivitet. Har inte Gud skapat mig till rörelse och så vidare? Skojade med maken att jag nog har för mycket slagg i kroppen, och i så fall har jag extremt mycket slagg.

Hur gör då en sann bokmal som vill förvandlas från soffpotatis till löpare? Ja, min målbild är att kunna snöra på mig löparskorna och ge mig ut på en runda utan att få en nära döden upplevelse. Jag gjorde allt som man kan utan att behöva röra på sig. Jag köpte nya löparkläder, för det står det i alla hälsomagasin att man ska unna sig det. Jag köpte nya löparskor och fick springa på ett löpband framför en expedit i sportbutiken. Ja du ska ha skor med pronation avslöjade han. Jag köpte en pulsklocka och har nu koll på det mesta i kroppen. Jag ägnade en dag åt att titta på löparskolor på youtube, så nu kan jag allt om hållning och hur men pendlar med armarna i rätt vinkel, vart du ska placera foten och hålla blicken när du springer. Allt detta gjorde jag utan att behöva lämna läsfåtöljen.

Jag läste böcker om löpning. Bland annat Martina Haags Heja! Heja! som beskriver ungefär samma träningsresa som jag gör just nu. Jag läste Den magiska milen av Maria Akraka. Den magiska milen är faktiskt en bok jag verkligen kan rekommendera för nybörjare. Boken innehåller träningsprogram för både nybörjare och mer vana löpare. Det jag gillar i boken är att hon låter en idrottspsykolog ha några faktarutor och reda ut olika begrepp. Denna idrottspsykolog svara på mina frågor om varför det är så fruktansvärt jobbigt att röra på sig och att mycket av det jobbiga med fysisk aktivitet sitter i skallen. Boken är fylld med inspirerande bilder, bland annat en bild när Maria springer på en landsväg har jag tagit till mig av som en egen målbild. Det finns en sak som jag tycker är ganska tröttsam i dessa böcker och det är det här med att springa lopp/tävla. Visserligen kan ett lopp utgöra ett träningsmål, men för mig skulle det vara ett straff att behöva delta i ett lopp.

Nu är våren här och jag ser löpare överallt (har inte sett dessa förut) och det är lättare att snöra på sig skorna och ge sig ut. Jag har fortfarande inte upplevt känslan av att det skulle vara härligt med joggning/löpning. Det gör ont är jättejobbigt, men jag har en målbild att liksom Maria springa längs en landsväg helt obehindrat. Denna hälsoresa är bara i sin början och jag har en  lång väg att gå från läsfåtöljspotatis till riktig löpare. Faktum är att jag i förra veckan nästan klarade att springa 2km på 12 min.

Vilka löparböcker rekommenderar du?