image
Nu är det snart 6 år sedan som jag lämnade bokbranschen och jag kan konstatera att det är mycket som förändrats på de åren. Då för 6 år sedan fanns det några få stora namn som förlagen valde att lyfta fram som exempelvis  Guillou och Läckberg. Jag upplevde att det då fanns en distans mellan författare och läsare, ingen direktkommunikation.

Inte ens med oss som jobbade längst ut på linan, vi som hade makten att sälja den ena eller den andra boken brydde sig författarna om. Ibland när vi hade författarbesök i butiken kom det någon ”kändis” insvepande från Stockholm med hov och allt.  Styrde och ställde om än det en och det andra. Tror ni att vi som bokhandelsmedarbetare var ett dugg sugna på att sälja just den författarens böcker? Nä! Icke!

Den enda författaren som såg oss bokhandelsmedarbetare var Björn Hellberg.

Nu de senaste åren har författarna kommit så mycket närmare sina läsare (och bokhandelsmedarbetare) tack vare olika sociala medier.  Det finns ett samspel mellan författare och läsare som jag tycker känns spännande.

Jag som de senaste åren befunnit mig i en litterär öken har inte haft samma koll på nya författare och böcker som tidigare, då jag jobbade i bokhandeln, men nu har jag fått upp ögonen på en rad begåvade författare via sociala medier.

Det litterära samtalet har flyttat ut från de fina läsesalongerna till var mans vardagsrum.  Lite all makt åt folket. Jag har en känsla att många författare uppskattar denna direktkomunikationen med sina läsare.

Även jag som läsare (och bloggare) tycker att det är jättekul  med denna direktkommunikation exempelvis när jag får respons från en författare på en recension av en bok eller dyl.

Det litterära samtalet har flyttat hem.