img_9902

Jag har läst Polarnatt av Frida Skybäck. Polarnatt är den andra delen i en svit om de tre systrarna Stiernfors. Första romanen i sviten heter Norrsken. Böckerna handlar om kärlek, systerskap och de utmaningar 1800-talets unga kvinnor ställdes inför i sin kamp för frihet och självbestämmande.

Baksidestext: ”Elisabeth Stiernfors står i tur att gifta sig och sammanförs med den osympatiske friherren von Strauss. När den fattige språkadjunkten Mathias Storm förälskar sig i henne ställs hon inför ett svårt val och den enda hon har att anförtro sig åt är sin kammarflicka Vera. Det leder till en vänskap som växer sig allt starkare – men som också blir allt mer komplicerad. Till sist vet Elisabeth varken ut eller in. Vem är den rätte för henne och vad händer med Vera om hon gifter sig?

Samtidigt kämpar storasyster Cecilia för att få sitt äktenskap med Jacques Rousseau att fungera. Hon vantrivs på den nergångna Apelgården och snart förstår hon att huset bär på en mörk hemlighet. När ett litet barn lämnas vind för våg på gården och Jacques förbjuder Cecilia att hjälpa det tvingas hon ta ett svårt beslut …

Tokigt nog började jag att läsa Polarnatt innan jag läst första delen, Norrsken. Vilket gjorde att jag saknade viss bakgrundsfakta om vad som hänt de tre systrarna Cecilia, Elisabeth och Amelie i första boken.

Skybäck skriver i sann Jane Austin anda. Polarnatt handlar om familjen Stiernfors som tillhör den lägre överklassen i 1800-talets Lund. Familjens framtid är beroende av att döttrarna gifts bort så fördelaktigt som det bara går. Här står kampen mellan förnuft och känsla. Mellan att följa sina hjärtan eller göra det som gagnar familjen.

Cecilia har gifts bort med adelsmannen Jacques Rousseau och flyttat in på hans gård Apelgården. Jacques framställs som en rakt igenom osympatisk man som tar till flaskan och kan bli våldsam. Cecilia får själv ta hand om gården då maken är bortrest under långa perioder. En kvinna lämnar ett barn på gården, ett barn som troligen är Jacques. Cecilia tar hand om barnet i smyg, utan makens vetskap. Apelgården ruvar på en fruktansvärd historia och Cecilia börjar undersöka gårdens förflutna.

Relationen mellan Cecilia och Jacques är problematisk. Är det bara hat de känner för varandra? Jag som läsare vill veta mer om deras relation. Vad känner och tänker Jacques om sin situation och om sin fru? Varför är han så ond? Kanske att jag får svar i nästa bok.

Apelgårdens mörka historia går som en röd tråd genom hela boken och visst vill jag veta vad som hänt på gården. Jag hade gärna läst mer om hur den starka Cecilia med hårt arbete och kvinnlig list lyckats förvandla Apelgården från misär till en välmående gård.

Amelie är något av en doldis i Polarnatt. Jag får inte veta så mycket om henne. Hon framställs som självupptagen där hon lever sitt liv i storstan.  Föräldrarna, herr och fru Stiernfors har säkert haft en större roll i första delen (Norrsken).

Elisabeth Stiernfors står på tur att gifta sig och sammanförs med friherren von Strauss. Elisabeth inser ganska snart att hon omöjligt skulle kunna gifta sig med friherren. Istället så inleder Elisabeth en relation med sin kammarflicka Vera. Ungefär samtidigt dyker den fattige språkadjunkten Mathias Storm upp och uppvaktar Elisabeth. Elisabeth har en längtan att få hjälpa de svaga i samhället och öppnar därför en läsesalong.

Jag tyckte inte att det hände så mycket i den första halvan av boken och när Elisabeth inleder en relation med sin kammarflicka känner jag nästan för att lägga bort boken på grund av ointresse. Men så kom Mathias Storm och  berättelsen blev intressant igen. Storm har potential att bli en riktigt spännande karaktär och jag hoppas att Skybäck tar tillvara på honom i nästa del av sviten.

Polarnatt är del två i en svit känns det som att handlingen innehåller en del lösa trådar. Egentligen är det bara historien med Apelgården som får sin lösning i Polarnatt. Hur ska det gå för systrarna? Kommer de att möta kärleken och bli lyckliga till slut? Ja, det får jag veta först i nästa del.

Kanske att ni tycker att jag är hård mot Skybäck i min recension av Polarnatt, men då måste jag förtydliga att jag tycker att Skybäck är en av våra främsta när det gäller historiska romaner och jag har läst alla hennes böcker (utom Norrsken som står oläst i bokhyllan). Jag tycker att hon är en alldeles lysande författare, men jag tror att hon har mer att ge. Jag vill ha mer känslor,  mer passion,  mer frasande siden,  mer av starka kvinnor som gör skillnad och män som tar ansvar.

Om du tycker om historiska romaner i Jane Austins anda så kan jag absolut rekommendera sviten om systrarna Stiernfors, men börja med första delen som heter Norrsken och läs sedan Polarnatt.

Jag kan även rekomendera en av Skybäcks tidigare romaner Charlotte Hassel.

img_9665