image

Rebecka Edgren Aldén är faktiskt en författare som jag upptäckt via sociala medier, så som jag skrev om i mitt förra blogginlägg. En mycket trevlig bekantskap tycker jag.

Jag har nu läst Den åttonde dödssynden en  spänningsroman med oanade vändningar.

Nora är en lyckad krönikör, författare och föredragshållare, av den där sorten som intalar sina läsare och åhörare att alla kan bli lyckliga och lyckade om de bara tar tag i sitt liv och anstränger sig.

Det gjorde hon nämligen själv för tio år sedan, när hon föll i ett trapphus från sjunde våningen och nästan förlorade livet, ett tillfälle hon fortfarande bara har luddiga minnen av.

En dag flyttar Klara in i huset mitt­emot och ordningen i villakvarteret störs. När Nora i samma veva sätter i gång med att skriva ännu en bästsäljare – om dödssynderna – möts hon av en rad problem. Sakta men säkert börjar hennes förflutna komma i kapp henne. Kanske var det som hände tio år tidigare ingen olycka?

Edgren Aldén skildrar som ingen annan det slaveri av krav på ett perfekt liv som många kvinnor lever under idag. En lyckad karriär, vältränad kropp, snygg man, perfekt hem, välartade barn, intressanta vänner och så vidare. Igenkänningsfaktorn är total. Jag kan peka ut ett antal kvinnor i min omgivning som lägger extremt mycket energi på att leva upp till dessa ideal. Till viss del känner jag även igen mig själv, för vi vill ju alla leva det perfekta livet och ingen kvinna idag undgår dessa krav.

Edgren Aldén hittar också den punkten som inte går att styra till perfektion, barnen.  Huvudpersonen Noras liv är perfekt in i minsta detalj, utom när det gäller barnen. Ett av barnen lever inte upp till den ideala bilden, passar inte in i normen, vilket Nora trots ivriga försök inte kan rå på. Det ligger utanför Noras kontroll.

Författarens skildring av när det börjar spricka i fasaden är träffsäker och befriande. Här ligger bokens styrka.

Samtidigt är boken en spänningsroman som jag sträckläser och intrigen och dess vändningar håller hela vägen. Jag ser gärna att Den åttonde dödssynden blir film.

Temat med dödssynderna känns intressant och funkar i storyn. Det enda jag stör mig en aning på är att Nora tvingats bryta med sin familj/församling. Det framgår inte med vilken församling kanske Pingst, Baptist eller  Equmeniakyrkan ?  Här skulle jag vilja ha lite mer bakgrundsfakta, för enligt min erfarenhet är det extremt ovanligt idag att någon tvingas bryta med sin familj bara för att man lämnar sin friförsamling. Möjligtvis att Nora lämnade Jehovas vittnen eller någon annan mer styrd rörelse. Jag önskar att det frångått mer tydligt vad hon hade med sig i bagaget. Fast detta är bara en liten detalj.

Jag ser gärna att Edgren Aldén fortsätter att skildra samtidens kvinnoideal och att avslöja dess orimlighet, vilket är befriande. Här briljerar hon.

Läs gärna Den åttonde dödssynden nu i sommar.