Kulturmannen av Ebba Witt-Brattström

Kulturmannen av Ebba Witt-Brattström

För några dagar sedan läste jag en artikel med rubriken  ”upprättelselitteratur” (se länk enligt nedan). Ett relativt nytt genrebegrepp, där kvinnliga författare gör upp med den så kallade kulturmannen.

Begreppet kulturmannen myntades för några år sedan av Åsa Beckman, som beskrev kulturmannen som en typ av narcissistisk man som är väldigt charmerande utåt, men som inte kan ta emot eller möta kritik. Kulturmannen lever av beundran och utnyttjar sin maktposition för att ex. skaffa kvinnor. Det viktigaste i definitionen av kulturmannen är ändå att kulturmannen vidareför ett maskulint kodat kulturarv som struntar i att det finns ett kulturarv som består av hundratals kvinnors skapande av litteratur  och konst, menar Beckman. Det kvinnliga författarskapet har alltid fått stå tillbaka för de manliga författarna/konstnärerna. Kulturmännen är per definition starka karismatiska män med ett stort bekräftelsebehov.

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.

Egentligen började debatten om kulturmannen med Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande. Egenmäktigt förfarande handlar om poeten Ester Nilsson som möter konstnären (och kulturmannen) Hugo Rask. En slags kärlekshistoria inlegs mellan Ester Nilsson och Hugo Rask. Boken är en berättelse  om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva för att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja  människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen – utan att fullt ut kunna gå upp i den.  Ester längtar efter bekräftelse och kärlek från Hugo. En bekräftelse som hon aldrig får. Han har fått det han behöver av och lämnar henne på det mest brutala vis, utan att förklara eller svara på hennes frågor.  Han har inget behov av att förklara sig för Ester. Han har redan som så många gånger förr gått vidare till nästa kvinna. Kvar står Ester utan att förstå vad som hänt med ett sargat inre. Lena Andersson analyserar med kirurgisk precision Esters utsatthet. I slutet av boken beskriver Andersson hur Ester måste döda hoppet om att vara älskad för att kunna gå vidare.

”Definitiva besked hanteras lättare än diffusa. Det beror på Hoppet och dess natur. Hoppet är en parasit på människokroppen, och lever i fullskalig symbios med människohjärtat. Det räcker inte att sätta tvångströja på det och spärra in det i mörka skrymslen. Svältkost hjälper inte heller, parasiten kan inte sättas på vatten och bröd. Näringstillförseln måste strypas helt. Kan hoppet skaffa sig syre gör det det.” …”Hoppet måste svältas ihjäl för att inte förleda och förblända sitt värddjur. Hoppet kan bara dödas med klarhetens brutalitet. Hoppet är grymt för att det binder och snärjer. När parasiten Hoppet tas ifrån sin bärare Värddjuret, dör bäraren eller får friheten.”

Hur tänker du kring detta med kulturmannen? Finns han? Finns han inom företagsvärlden, politiken eller någon annan verksamhet. Har du mött honom? Finns han utanför storstaden? Hur ska han hanteras?

Upprättelselitteraturens syfte är nog att avslöja och ge verktyg till hur kulturmannen bör hanteras.

Upprättelselitteratur

http://www.svt.se/kultur/bok/milles-om-upprattelselitteratur